Lilla Blå bloggar

Morsdag idag
Hemma en hel dag
Bara mamma
Bara känslor
Hela jag

Just nu går min hjärna på högvarv och mina demoner äter snart upp mina hjärna inifrån. Jag tycker verkligen inte om att visa mig svag men skulle ni se mig nu så skulle jag vara de minsta ni någonsin sätt. Det känns i hela min kropp att inget är de samma längre. Allt är så fruktansvärt långt borta fast det bara var några år sedan. Mina demoner äter liksom upp mig liksom dina ätit upp dig. Jag bara saknar allt. Och idag gör det extra ont.

Jessica Simpsson, Blake Lively och Taylor Momsen med sina babies!

Jag kan förstå att många tycker att det är fånigt att jag, precis som hela hollywood eliten, vill ha en egen liten fluffig accesoar! Men jag kan inte hjälpa det. Jag smälter när jag ser en sån här gullig liten puppy! Så snälla, du handsome som är cirka 22 år gammal, har egen lägenhet och en läcker bil, be mig flytta in i hos dig och ge mig en egen liten gullboll? Jag rockar på att göra bra frukostar!

XOX
Lilla Blå

Det pratas alltid om att vi tonåringar är så förvirrade och ängsliga och det är sanna uttalande som passar på mig. Jag känner mig ofta helt lost i denna värld som blandas av obalanserade känslor och oändlig banting. Jag bryr mig så jäkla mycket om allt mellan himmel och jord så att den lilla bubbla jag sändigt försöker bygga upp alltid spräcks. Trött på drömmar och förväntningar samtidigt som det är dem som håller mig vid liv. Vad sätter krydda på min vardag om jag inte drömmar? Jag går till jobbet, planerar upp mina måltider och gör allt för att inte tvångs äta munkar när allt bara går fel. Oftast går det jäkligt bra men ibland går det åt helvette. Försöker alltid äta bra även fast jag alltid misslyckas när jag är antingen ledsen eller lycklig. Egentligen önskar jag att jag kunde sluta bry mig, gå till skolan i mjukis and show of my fat ass. Jag är inte säker på att någon skulle tycka bättre om mig ifall jag ålade mig naken  i en slimmad kropp på en bild i mina facebook foton. Vem bryr sig egentligen? Förutom jag.
Fast samtidigt uppskattar jag kläder, uppskattar promenader och uppskattar munkar. Jag skulle vilja ha en härligt blandning. Men finare ord kanske det är det som man skulle kunna kalla min vardag. En blandig av sött och surt är jag defintivt. Folk beskriver mig alltid som väldigt sprallig och glad men med milda ord kan jag säga att den sidan kan snabbt skifta till en mer lik den onda drottningen i Snövit. Idag har jag bara varit i "grå-zonen". Tittat på tv i min pjyamas sen jag kom hemifrån jobbet. Läst ut en bok och ätit brocolli gratäng med munkar som både förrätt och dessert. 

Men i min grå-zon kom jag i alla fall fram till att jag ska lägga ner alltihopa. Jag är den jag är och det är jag som sätter prägeln på min egna tröskel. Jag måste bli oberoende av omgivningen för att bli beroende av mig själv. Jag behöver inte anpassa mig för att passa in i ledet för jag är inte så udda, utan mest bara egen. Utan ansträngning så kryper jag in i massan av unika människor och upptäckts endast av de personer som söker. Mitt namn ska inte vara känt i de munnar som inte vet vem jag är, jag är egentligen fruktansvärt trött på förutfattade meningar och massa ovisa ting. För i slutändan så är jag bara mig själv, osminkad med pigmentbortfall.
Så nu är jag bara mig och leker inga fler lekar. Mina vänner som jag har är fantastiska och många fler välkomnas men då får ni ta emot mig med mina ärr och mina skeva vinklar. Jag är inte och kommer aldrig att bli tjejen i centrum igen för jag passar inte in. Jag är inte elak och jag trivs inte med att vara dum. Jag föredrar att vara snäll och vill att folk ska se mig som omtänksam. Jag fattar inte varför jag måste låtsas vara nåt jag inte är. Vill inte vara förvirrad mera.

Allt kommer att lösa sig.

XOX

En av de bästa sakerna jag vet att att slippa sova ensam, att ha någon att stoppa in mina iskalla fötter hos och lyssna på dens tunga andetag innan den somnar. Därför är en av de värsta sakerna jag vet att sova ensam, att känna kylan under täcket och få små jogga i sängen för att få upp värmen. Det är trygghet för mig att kunna känna närheten i att ha någon brevid mig.
Jag tror tryggheten byggdes upp när jag var liten och alltid ville sova hos mamma och pappa. Mitt egna rum var stort och fyllt med utrymmen för spöken att gömma sig bakom när lampan släcktes, ja, den fanns till och med kvar när det var tänkt i taket. De smög fram så fort jag var ensam i rummet och min fantasi fick flöda. Men när jag låg i tryggt förvar intill två stora älsklingar försvann rädslan och jag kunde sova en god natts sömn. Men de två stora älsklingarna fick dock inte en lite god sömn då jag i mitten växte och trängde ut dem. Så tillslut var jag tvungen att få pli på mina spöken och sova i min egna säng.
Nu älskar jag fortfarande när någon sover nära mig och jag slipper vara ensam. Någon mer som känner detsamma?

XOX

Jag är nog den typens tjej som behöver en partner. Någon jag kan krypa ner brevid och sluta vara rädd för mörkret ihop med. Tryggheten i att veta att det finns någon som älskar mig och tycker jag är vacker och tryggheten av att ha hittat den killen som får mig att sluta vara på jakt.
När jag var yngre insåg jag inte alltid innebörden med att vara trogen, men nu vet jag att är du verkligen kär så finns det inga glimtar för någon annan. Och jag vill verkligen sluta glimta nu! Kanske är det så som många säger att det kommer när man minst anar det, att man borde sluta söka. Visst försöker jag verkligen sluta söka, fast det är så fel för mig. För jag är precis som Charlott, jag kan inte ge upp kärlek. För jag tror verkligen på kärleken. En dag kommer han som bara är som ett ljus ifrån ovan. Och jag måste ju vara öppen för att det ska ske? Om jag försöker ignorera det kanske jag inte märker när någon flitar med mig? Jag har ingen aning. Men jag hatar verkligen att sova ensam. Jag behöver någon som skyddar mig ifrån mörkret, det bara är så! Ibland vill jag vara ge upp men det kan jag inte för jag tror verkligen på den äkta kärleken.

XOX

Igår, som alla andra dagar denna veckan, spenderade jag hos Linda. Vi hade bunkrat upp oss med gladd och päron och satt som förlamade framför tvn. Egentligen är Sex and the city min favoritserie men det går an när det inte finns något bättre att frossa med. Jag tycker att tjejerna är underbara men att hela funkuseringen på sex blivit överdriven. I alla fall så kom vi fram till att det verkligen stämmer att vi alla har en bit Sex and the city chics i oss. Linda stämmer bra in med Miranda då hon alltid är den med ansvar och en seriösare bild på verkligheten, Micka är lik Samantha med hennes våghalsighet och att hon alltid säger vad hon tänker på, Malin är lik Carrie i hennes sätt att alltid bry sig om alla andra och jag är lik Charlott på mitt sätt att alltid ha höga krav fast jag egentligen är ganska flummig. Det finns i oss alla och jag är ganska övertygad om att det är betydligt fler tjejgäng än bara vårat som kan identifiera sig med tjejerna.



XOX

Häromdagen läste jag och min mamma i en bok som handlar om stjärntecken, inte en sån som det står "du kommer ha tur i spel och otur i kärlek" utan en lite mer specifik bok. Så läste jag lite om mig själv. Jag har alltid tyckt om att be även fast jag inte är religiös. Jag ber om att mamma och pappa ska ha det bra, att jag ska få bra på ett prov och att mina vänner ska må bra. Men i denna boken stod det i alla fall att en "andlig" teknik som skulle passa mitt stjärntecken(lejon) var att sända rosa strålar. Jag ska sitta på en lugn plats och föreställa mig att jag skickar iväg strålar ifrån mitt hjärna och ut ivägen till andra människor. Ibland till mig själv om jag behöver det, till folk jag tycker om eller till folk jag inte tycker om.
Så idag testade jag detta när vi hade avslappning på Bodybalencen och jag tyckte faktiskt det funkade. Jag föreställde mig person i min omgivning som jag gillar, vad dem gjorde just nu och hur jag skickade iväg kärlek till dem. Även till de få personer som jag inte tycker om.
För som jag alltid säger så tror jag att personer som jag tycker är jobbiga blir bara ännu jobbigare om de märker att jag tycker illa om dem. Då vill de ha mer uppmärksamhet och bekräftelse och blir oftast bara ännu mer irriterande! Sån är jag ju själv ibland också. Men med vissa personer kan man ju inte undvika att störa sig på och även om man försöker att inte visa det så märks det ju ändå. Så när jag provat att skicka strålarna till de irriterande personerna så kände jag mig faktiskt lite mindre irriterad och kunde lägga energi på något viktigare istället. Värt att testa?!

XOX

Just nu är det väldig mediahysteri kring bloggare som Blondinbella, Carolina Gynning, Kenza och Kissie med flera andra kändisar som själva gjort sina namn "kända". Carolina Gynning blev känd igenom Big Brother då hon kom in som husets bimbo fast det senare visade sig att hon hade charm och vann hela programmet. Blondinbella, Kenza och Kissie blev kända namn då bloggvärlden blev mer akutell än tidigare och flera tusen personer besökte deras bloggar varje dag. Emellan bloggerskorna har det sedan blivit bitchfights där de anklagat varandra för vikthets, grisar och kopierare.
Ärligt så tycker jag personligen att det inte finns nåt eget. Jag är inte egen, bara mig själv. Utan jag är en del av massor av bra människor jag gillat och kopierat lite granna, vilket har blivit till mig själv. När jag träffar en person som har en så skön stil att se på problem, han eller hon har ett bra motto och jag önskar jag kunde tänka likdant. Då formar jag ju om mig lite granna för att kopiera de tankegångarna och handlingarna från den personen. Så är det fel att kopiera? Jag tycker inte det. Vi gör det allihopa, utan att vi ens tänker på det!
Jag tycker faktiskt om Blondinbella och följer hennes blogg så ofta jag kan. Jag tycker att hon är en söt och smart tjej som har bra kost och tränningsråd i blandning med en del bra mode och smink tips. Sen håller jag inte med henne på alla punkterna angående politik och livsstil.
När Carolina klev in i Big Brother huset följde jag programmet som klistrad. Jag såg upp till henne, tyckte att hon var snygg och häftig. Jag har läst hennes bok och kollat många av de TV program hon medverkat i. Men när jag såg henne på sjärnor på is tyckte jag hon hade förlorat hela sin glans. Istället för den roliga och snygga brutta hon en gång varit stod där en tanig skata med en ganska kaxig attityd. Tråkigt. Fast jag läser fortfarande hennes blogg ibland för ansiktet och klädstilen är ju fortfarande snygg! Men skippa skinnytipsen och lägg gärna på ett par kilo så du kan bli samma galet roliga peron igen!
Tro det eller ej! Men jag läser faktiskt till och med Kissies ökända blogg. Jag tycker hon är rolig! Hon kanske inte är den personen som jag tar stylingtips ifrån men om man tittar på hennes ansikte så är hon faktiskt riktigt söt!

Kanske är inte jag den rätte till att kritisera dessa tjejer eftersom jag inte åstakommit hälften av vad de har gjort i sina liv. Fast det är inte heller så att jag drömmer om att leva ett liv som deras. Jag har aldrig velat bli kändis och jag tror inte jag hade kunnat tjärna pengar på hur jag ser ut eller vad jag har på mig. Men jag är också ett media fan som älskar tv, radio, data, tidingar och böcker! Även fast jag inte vill att dem ska handla om mig...





Carolina, Kissie, Blondinbella, Freja och Natacha är några härliga tjejer vars bloggar jag kikar in på ibland!

XOX