Lilla Blå bloggar

På torsdag skall jag jobba mitt första pass på Fru Bär.
Jag skall alltså sälja jordgubbar utanför Ica.
Det känns riktigt nervöst! Jag är iförsej övertygad om att jobbet passar mig utmärkt,
eftersom jag är både noggrann och social!
Men jag är ändå orolig över att jag ska göra bort mig, slarva bort något eller räkna fel.
Så nu får ni ge mig en riktig lyckospark i rumpan så ska nog detta lösa sig fint!



XOX
Lilla Blå

När jag valde Omvårdnads linjen hade jag först ingen aning om vad jag gett mig in på, allt jag visste var att jag ville arbeta med att hjälpa människor. Jag var alldeles förvirrad av alla broshyrer och råd man fått om sitt framtida val, det valet som faktiskt skulle vara en del i hur man skulle forma resten av sitt liv. Först hade jag tänkt välja hotell och restaurang eftersom jag tycker det är intressant och róligt med mat och så visste jag att jag kunde få mycket hjälp hemifrån. Jag provade på att arbeta på en sallads restaurang som hade i motto att endast servera ekologisk mat och jag tyckte att det var jätteroligt. Jag fick ta del i allt arbete och jag kände mig väldigt engagerad. Det enda problemet med att gå HR var ju att jag är totalt vegetarian, d.v.s. att jag inte äter: fisk, kycklig, kött, ost som innehåller löpe eller gelatin. Jag förstod att detta skulle vara ett jobbigt problem eftersom jag måste ju provsmaka maten jag och andra lagar. Så jag satte ännu en gång mitt huvud i alla broshyrer och läste. Jag hade inte änns tänkt på att Omvårdnads programmet fanns så när jag läste om det fann jag mig i den direkt. Nu har jag gått linjen i en termin och jag storm trivs. Ämnena var verkligen rätt för mig! Under terminen innan praktiken hade vi gått igenom mycket kring hur man hjälpte till med hygien, lyft och annan vård av vårdtagare. Så vi var ganska förberedda när vi gick ut på praktiken.
Vi fick välja mellan att praktisera inom funktionhinder, hemtjänst och ålderdoms hem. Även fast vi blev tipsade om att välja funktionshinder i tvåan så kände jag att det var det som lockade mig mest. I tidigare inlägg har jag lovat att vara ärlig och tänkte därför berätta varför jag inte vill jobba med "äldre". För mig känns det som att en person som endast blir lyft ur sin säng till sin rullstol, blir matad, kan inte använda toaletten och hålls vid liv at medicin bara sitter och väntar på döden. Jag tror att när en person är så sjuk har redan själen försvunnit. För mig är själven den som är "mig". När man glömmer vem man är, vad man gjort eller vem sitt barn är så känns det för mig som om själen försvinnit och gått vidare. Därför är jag inte emot dödshjälp. Även om det i mångan syn kan verka fel och hemsk så är det ur min syn en bra utväg. När jag glömmer bort hela mitt liv vill jag inte finnas mer. När jag inte minns de jag älskar och mitt eget namn har jag ju glömt bort hela mitt liv. Det tycker jag är hemskt!
Så därför valde jag funktionshinder. Jag vill hellre arbeta med yngre, aktivare och piggare personer. Där jag fick praktik har jag verkligen lärt känna de jag "stöttar" och det har verkligen givit mig mycket. Jag har fått mycket bättre tålamod och kan se livet bättre ur deras perspektiv. Jag har lärt mig massviss av teckenstöd och tycker det är riktigt kul! Jag har följt med de boende i deras vardag och fått upplevelser som jag hoppas jag aldrig kommer att glömma! Det har verkligen blivit minnen för livet. Sen har jag fått se vissa obehagliga saker som jag också blivit ledsen över. Men jag har lärt mig av det och tycker att de fått mig att växa, både i mig själv och med min kunskap.
Vill du veta mer? Ställ gärna frågor i kommentarer!

XOX