Lilla Blå bloggar

En av de bästa sakerna jag vet att att slippa sova ensam, att ha någon att stoppa in mina iskalla fötter hos och lyssna på dens tunga andetag innan den somnar. Därför är en av de värsta sakerna jag vet att sova ensam, att känna kylan under täcket och få små jogga i sängen för att få upp värmen. Det är trygghet för mig att kunna känna närheten i att ha någon brevid mig.
Jag tror tryggheten byggdes upp när jag var liten och alltid ville sova hos mamma och pappa. Mitt egna rum var stort och fyllt med utrymmen för spöken att gömma sig bakom när lampan släcktes, ja, den fanns till och med kvar när det var tänkt i taket. De smög fram så fort jag var ensam i rummet och min fantasi fick flöda. Men när jag låg i tryggt förvar intill två stora älsklingar försvann rädslan och jag kunde sova en god natts sömn. Men de två stora älsklingarna fick dock inte en lite god sömn då jag i mitten växte och trängde ut dem. Så tillslut var jag tvungen att få pli på mina spöken och sova i min egna säng.
Nu älskar jag fortfarande när någon sover nära mig och jag slipper vara ensam. Någon mer som känner detsamma?

XOX