Grå zonen
Det pratas alltid om att vi tonåringar är så förvirrade och ängsliga och det är sanna uttalande som passar på mig. Jag känner mig ofta helt lost i denna värld som blandas av obalanserade känslor och oändlig banting. Jag bryr mig så jäkla mycket om allt mellan himmel och jord så att den lilla bubbla jag sändigt försöker bygga upp alltid spräcks. Trött på drömmar och förväntningar samtidigt som det är dem som håller mig vid liv. Vad sätter krydda på min vardag om jag inte drömmar? Jag går till jobbet, planerar upp mina måltider och gör allt för att inte tvångs äta munkar när allt bara går fel. Oftast går det jäkligt bra men ibland går det åt helvette. Försöker alltid äta bra även fast jag alltid misslyckas när jag är antingen ledsen eller lycklig. Egentligen önskar jag att jag kunde sluta bry mig, gå till skolan i mjukis and show of my fat ass. Jag är inte säker på att någon skulle tycka bättre om mig ifall jag ålade mig naken i en slimmad kropp på en bild i mina facebook foton. Vem bryr sig egentligen? Förutom jag.
Fast samtidigt uppskattar jag kläder, uppskattar promenader och uppskattar munkar. Jag skulle vilja ha en härligt blandning. Men finare ord kanske det är det som man skulle kunna kalla min vardag. En blandig av sött och surt är jag defintivt. Folk beskriver mig alltid som väldigt sprallig och glad men med milda ord kan jag säga att den sidan kan snabbt skifta till en mer lik den onda drottningen i Snövit. Idag har jag bara varit i "grå-zonen". Tittat på tv i min pjyamas sen jag kom hemifrån jobbet. Läst ut en bok och ätit brocolli gratäng med munkar som både förrätt och dessert.
Men i min grå-zon kom jag i alla fall fram till att jag ska lägga ner alltihopa. Jag är den jag är och det är jag som sätter prägeln på min egna tröskel. Jag måste bli oberoende av omgivningen för att bli beroende av mig själv. Jag behöver inte anpassa mig för att passa in i ledet för jag är inte så udda, utan mest bara egen. Utan ansträngning så kryper jag in i massan av unika människor och upptäckts endast av de personer som söker. Mitt namn ska inte vara känt i de munnar som inte vet vem jag är, jag är egentligen fruktansvärt trött på förutfattade meningar och massa ovisa ting. För i slutändan så är jag bara mig själv, osminkad med pigmentbortfall.
Så nu är jag bara mig och leker inga fler lekar. Mina vänner som jag har är fantastiska och många fler välkomnas men då får ni ta emot mig med mina ärr och mina skeva vinklar. Jag är inte och kommer aldrig att bli tjejen i centrum igen för jag passar inte in. Jag är inte elak och jag trivs inte med att vara dum. Jag föredrar att vara snäll och vill att folk ska se mig som omtänksam. Jag fattar inte varför jag måste låtsas vara nåt jag inte är. Vill inte vara förvirrad mera.
Allt kommer att lösa sig.
XOX
Fast samtidigt uppskattar jag kläder, uppskattar promenader och uppskattar munkar. Jag skulle vilja ha en härligt blandning. Men finare ord kanske det är det som man skulle kunna kalla min vardag. En blandig av sött och surt är jag defintivt. Folk beskriver mig alltid som väldigt sprallig och glad men med milda ord kan jag säga att den sidan kan snabbt skifta till en mer lik den onda drottningen i Snövit. Idag har jag bara varit i "grå-zonen". Tittat på tv i min pjyamas sen jag kom hemifrån jobbet. Läst ut en bok och ätit brocolli gratäng med munkar som både förrätt och dessert.
Men i min grå-zon kom jag i alla fall fram till att jag ska lägga ner alltihopa. Jag är den jag är och det är jag som sätter prägeln på min egna tröskel. Jag måste bli oberoende av omgivningen för att bli beroende av mig själv. Jag behöver inte anpassa mig för att passa in i ledet för jag är inte så udda, utan mest bara egen. Utan ansträngning så kryper jag in i massan av unika människor och upptäckts endast av de personer som söker. Mitt namn ska inte vara känt i de munnar som inte vet vem jag är, jag är egentligen fruktansvärt trött på förutfattade meningar och massa ovisa ting. För i slutändan så är jag bara mig själv, osminkad med pigmentbortfall.
Så nu är jag bara mig och leker inga fler lekar. Mina vänner som jag har är fantastiska och många fler välkomnas men då får ni ta emot mig med mina ärr och mina skeva vinklar. Jag är inte och kommer aldrig att bli tjejen i centrum igen för jag passar inte in. Jag är inte elak och jag trivs inte med att vara dum. Jag föredrar att vara snäll och vill att folk ska se mig som omtänksam. Jag fattar inte varför jag måste låtsas vara nåt jag inte är. Vill inte vara förvirrad mera.
Allt kommer att lösa sig.
XOX
Kommentarer
Trackback
